Imorgon är det dags. Jag börjar jobba igen. Lustigt och den märkligaste av känslor. Fastän jag vet att det är dags någon gång känner jag mig inte redo. Jag vill inte. Är rädd. Oklart för vad? Men förmodligen för att bli bortvald. För att inte ha en plats, inte vara efterfrågad. Att bara vara en i mängden. Det är läskigt!

Jag tänker att det kommer att bli bra. Att det kommer lösa sig. Men det funkar inte. Tanken kan inte lura mig. Jag kan inte lura tanken. Jag har inga förhoppningar. Jag behöver ett nytt jobb.

Annonser