Att alltid vara där. Att alltid sätta sina behov åt sidan. Sin vilja. Sin önskan. Det är frågan hur lång tid det tar innan en människa går sönder av det. Att alltid tillfredsställa någon annan.

Och så ovanpå detta avsaknaden av uppskattningen. Ingen som ser det slit, den energi och den roddning som pågår. Att det tas för givet. Som om det bara ska funka.

Jag är så jävla less på allt detta. Så fruktansvärt less. Fy, fy, fy!

Annonser