Det känns så overkligt, och så läskigt. Om bara någon dag får jag beskedet. Det gör alldeles ont i magen bara av just det faktum att doktorn snart ringer och ger mig ett besked. Ingen aning hur jag kommer att reagera, vet bara att jag känner mig väldigt liten och faktiskt ensam. P kan inte förstå, han tror att livet kan rulla på som vanligt.

Nu är jag på tåget mot Uppsala. Det är återigen dags för ledningsgruppsmöte. Den här gången på en kursgård syd-ost om Uppsala. Jag vill vara aktiv, glad och klok. Jag hoppas att jag klarar att fokusera trots att det är andra viktigare saker som ständigt kommer upp i mina tankar.

Annonser